pixieclaiire.blogg.se

Igårkväll satt jag med några tjejkompisar i mitt vardagsrum. Vi hade precis käkat och haft det mysigt, när en av dem plötsligt tar upp  mobilen och säger "Det har varit en terrorattack i Paris. Jag känner hur det snurrar till. och hur det känns som om jag precis fått ett hårt slag i magen.. Min första tanke var, igen!? Varför ska det hända någonting hemskt precis hela tiden? Medan vi sitter hemma med våra när aoch kära smäller bomber här och där. Människor flyr för sina liv, barn och vuxna lämnar sina hem för att slippa terror och krig. Jag kan bara vara tacksam för att jag blev född i Sverige. Ett land där man för det mesta kan känna sig helt trygg och säker. Man vaknar på morgonen, går till jobbet/skolan och sedan flyter dagarna på. Men för alla de människor som inte kan ta den här tryggheten för givet? Alla de människor som tvingas bryta upp och fly. Fly för sina liv. När ska de kunna känna sig trygga? Det är många i Sverige som engagerar sig och vill hjälpa till. Det finns boenden och folk som tar emot människor när de kommer hit. Men nu har de börjat sätta upp gränskontroller. Gränskontroller som ska hjälpa till att kontrollera invandringen. Det känns bara så fel! Hade Sverige hamnat mitt i all terror eller hamna i krig, skulle vi behöva komma till ett land. Ett land där man var villig att ta emot folk som behöver allt stöd de kan få. Många av de som flyr är ensamkommande flyktingbarn. Många av dem har varken mamma eller pappa och oavsett om man är barn eller vuxen så är man i stort behov av hjälp. Det sista de som kommer hit behöver, är att bli avvisade vid en kontroll. De behöver inkluderas i ett tryggt samhälle."Vårt" samhälle. Det handlar om människor som tvingas fly, inte människor som gör det kommer hit frivilligt. Vi måste slopa allt vi-och-dem tänkande och istälelt sträcka ut en hand mot våra medmänniskor, oavsett etnisk bakgrund.  

 

Och inte nog med att ständigt vara medveten om allt hemskt som händer i världen, att få höra att ytterligare en katastrof drabbat Frankrike får mig att vilja packa väskorna och åka dit. För någon månad sedan drabbades både Nice och Cannes hårt av fruktansvärda öcersvämningar som förstörde och hotade att ödelägga stora delar av vissa områden. Jag känner många som bor i de områdena och jag såg hur facebook var fyllt av inlägg om det som hänt. Det var inte länge sedan jag själv bodde där under en kort period och lärde känna fantastiska människor. Min första tanke var givetvis "bara ingen har kommit till skada." Samma tanke kom igår och har gäckat mig sedan dess. Vad hade hänt om det drabbat någon jag känner? Hur hade situationen sett ut då? Jag älskar Frankrike och kan ibland känna det som att det är mitt hemland. Människorna, miljön och allt annat får än att känna sig som en del av samhället. Därför känns det extra jobbigt när en terrorattack äger rum i huvudstaden. Idag lyser trikolorens färger på många platser i världen. Alla lägger upp bilder med texten "Pray for Paris." Att vi tillsammmans finns här och stöttar värandra och hela landet är så sjukt fint. Hela facebook är fullt med profilbilder med trikolorens färger och alla engagerar sig, wow! Det finns inte mycket mer att säga. Det känns bara så sjukt bra och det visar även hur solidariska vi människor egentligen är. Det är inte vi som propagerar för terror, hat, våld och krig! Vad jag sett idag, är människor som kämpar för frihet, jämlikhet och broderskap! Tillsammans är vi människor starkare än både terror, hat, våld och krig! 

 

Inom en snar framtid hoppas jag innerligt att vi människor tillsammans kommer kunna få slut på allt hat i världen. Innerst inne är alla människor både "onda" och "goda." Det gäller bara att välja rätt "sida."  

Kära läsare! 

 

Jag skriver det här inlägget med tanke på det frunktansvärda som hände i Paris under fredagen. Mina tankar går till alla som förlorat någon, mina vänner i Frankrike och alla andra berörda. I stort hela världen sörjer idag. Glöm inte franska revolutionens slagord som än idag betyder allt för Frankrike och befolkningen, Liberté, Égalité, Fraternité. Frihet, jämlikhet, broderskap. #JesuisParis#Noussommesunis#PrayforParis 

 

God kväll mina kära läsare! 

 

I morgon är det måndag och jag vet att många känner någon form av oro i maggropen av att behöva gå till skolan. Det kan bero på mer än en sak, men i det här inlägget vill jag lyfta fram betygshetsen och hur man på bästa sätt kan tacklas med den.  

 

Steg 1, prata med lärarna. När jag började ettan på gymnasiet blev skolarbetet plötsligt tusen gånger svårare. Andra kunskapskrav, högre krva ställdes på individens prestation i skolan och man vehövde plötsligt lägga ner betydligt mer tid än man var van vid. Till en början är det där nog väldigt kämpigt för de flesta. Man ska kunna förstå och tolka allt som står i de olika kursmatriserna för respektive kurs, och därav kunna dra slutsatser kring vad som krävs av en själv. Jag personligen hade väldigt svårt i början att förstå exakt vad som krävdes av mig och frågade heller inte lärarna förrän betydligt senare, vad som gällde exakt. Det är därmed mitt första tips. Prata med lärarna. Även om det i vissa fall känns jobbigt, så lovar jag att det är det bästa man kan göra. Det är svårt att veta vad man ska förättra om man inte ens förstår vad som krävs av en, så steg ett är att föra en dialog med respektive lärare. Det är ett första steg på vägne mot bra betyg som man kan känna sig nöjd med och oavsett vilket betyg man siktar på, är det bra att ha en klar och tydlig bild framför sig.  

 

Steg 2, vem gör du det här för? Jag vet även att det finns de som ständigt går omkring och oroar sig för att göra sina föräldrar besvikna. Tänk inte så! Dina fräldrar ska stötta dig och hjälpa sig så gott de kan med skolarbetet, inte ställa en massa krav som istället tynger ner än och sänker ens studiemotiovation. Du gör det här för din egen skull. Det är dina betyg, din framtid och dina mål som är viktiga, inte någon annans åsikt om vare sig dina betyg, din framtid eller vilka mål du har.  

 

Steg 3, gör upp en plan. När du vet ungefär vad du vill satsa på kommer motivationen att komma av sig själv. Det är klart att det blir väldigt motigt ibland och det går inte alltid som man har tänkt sig. Efter lite mer än 2 år på gymnasiet, kan jga erkänna att det ibte alltid gått som jag tänkt mig. Ibland kan det störa ens fokus i andra ämnen och i livet i stort, under en längre period. Men vid sådana motgångar, gäller det att ta nya tag, prata med läraren om vad som kan ha gått fel och gör så gott du kan inför nästa examination.  

 

Steg 4, planering. Nu när jag går i trean har jag inte längre några problem med att förstå de olika kraven, däremot gäller det att hela tiden kunna lägga upp skolarbetet så att man får allting gjort, men även så man får de betyg man vill ha. Man måste kunna strukturera och lägga upp studierna på ett sätt som passar än själv. Mitt tips är att alltid sätta igång lite smått så fort man fått uppgiften. Gör en mindmap, diskutera och bolla idéer med lärare och klasskamrater och försök dela upp arbetet lite varje dag. Det är lättare sagt än gjort, men tro mig, det är det bästa sättet om man vill undvika stress så mycket som möjligt.  

 

Steg 5, lägg ner den tid som behövs. Istället för att stressa sig igneom arbetena, ta dne tid som behövs. Det kanske inte alltid är kul, men det kommer i slutändan att vara värt det. Sätt på lite bra musik, sätt dig ifred någonstans eller på ett bibliotek, beroende på vart du jobbar bäst. Bara fokusera på uppgiften och försök glömma bort att den är tråkig. En uppsats man lägger ner tid på, är mycket roligare att få tillbaka ett resultat på. Mitt tips är därmed att ta cirka 3 timmar, minst, varje dag åt att plugga, gärna mer. Man ska dock aldrig pusha sig själv så hårt att man går in i väggen. Gör hela tiden ditt bästa och var nöjd med det, man kan inte göra mer!  

 

Steg 6, hälsan. Det är även viktigt att ha en god hälsa. Jag personligen sover inte mycket, men man bör sova cirka 7-8 timmar varje natt. Försök sova så mycket ni hinner och ät en ordentlig frukost. Kan man inte äta frukost på morgonen, ta något litet eller ta med och ät på vägen alternativt i skolan.

 

Steg 7, våga tro på dig själv! Säg aldrig någonsin till dig själv att "det här kommer inte gå!" Ibland gör det inte det, men man bör aldrig intala sig själv att någonting är omöjligt. Med hjälp av vad jag nömnt tidigare, kan man säkerligen nå de betyg man strävar efter. Det gäller bara att planera, strukturera, prata med lärarna, sätt upp tydliga mål och krav som varken är för lätta, eller känns alldeles omöjliga, men våga utaman dig själv! Du kan mer än vad du tror! Om du verkligen vill ha ett A i exempelvis engelska, kör hårt! Det finns ingenting som säger att du inte kan få det. Kom även ihåg att ta hand om dig själv, sov och ät ordentligt så du orkar koncentrera dig, både hemma och i skolan.

 

Så det var allt och jag hoppas mina tips kan komma till användning. Ni får ha det så bra så länge, blogg u later, bye!