Socker, lika beroendeframkallande som amfetamin

Den där chokladkakan eller godispåsen du köpte påväg hem från jobbet, var det verkligen nödvändigt? Vädret var dåligt, du hade haft ett fint flyt på jobbet, eller det kanske var precis tvärtom? Hur som helst känner du att du gjort dig förtjänt av någonting extra. Hur passande är det inte då att både Pressbyrån och Ica ligger precis vid tunnelbanan? Då kan man ju snabbt slinka in och unna sig något gott! Det funkar även helt perfekt som sysselsättning medan man väntar. 
 
När du sedan kommer hem kan det kanske kännas som att det nog ändå var lite onödigt.. Du hade nog klarat dig fint ändå! Och nästa dag då, hur blir det då? Jag tror att de flesta kan känna igen sig i det här. Socker är nämligen minst lika beroendeframkallande som vilken drog som helst. Tester som gjorts på råttor visar att en ökad konsumtion av just socker, leder till att hjärnan 
Varje gång man får i sig socker frigörs signalsubstansen dopamin och för stunden upplever man en känsla av lycka och välbefinnande, men i det långa loppet bidrar det istället till att man får ett sug efter socker som många gånger kan vara oerhört svårt att motstå. I undersökningar som gjorts på just råttor, har det visat sig att de råttor som haft en hög sockerkonsumtion och sedan förnekats socker under en längre period, uppvisat ett kraftigt ökat begär efter mer socker än tidigare. Det visade sig också att råttorna arbetade hårdare för att få tillgång till socker igen och när de väl fick tag i det, konsumerade de mer än tidigare. Deras sug hade med andra ord blivit starkare, vilket i sin tur uppvisade ett återfallsbeteende. 
 
För att lättare förstå hur pass villig människan kan vara att jobba hårdare och hårdare för att få stilla sina begär, tar vi ett exempel: 
 
Felix och hans mamma är ute på promenad. Plötsligt får Felix syn på en jämnårig flicka som har en glass i handen. Felix frågar sin mamma om inte han också kan få en glass. Mamma säger bestämt nej. Felix fick ju en glass så sent som igår. Felix uppfattar svaret och frågar en gång till, fast den där gången med mjukare röst. "Det har ju fungerat förut." När "nej" återupprepas försöker han en tredje gång, och den här gången försöker han låta så övertygande som möjligt. Nu märker han att mamma börjar bli irrterad, så Felix bestämmer sig för att satsa allt på ett kort, så han börjar skrika och gråta och vägrar ta ett steg till innan han får sin glass. Det som händer härnäst kommer att avgöra om Felix kommer fortsätta jobba hårt för att få sin vilja igenom. Om hans mamma nu bestämmer sig för att ge efter och köpa en glass åt honom, förstärks hans beteende som bygger på förstärkning kontra belöning och straff. Om Felix märker att den här typen av agerande fungerar varje gång han får ett nej, kommer han med hög sannolikhet att upprepa den här typen av beteende. Om det däremot inte skulle fungera, skulle Felix sakta men säkert träna bort den här sortens oönskade beteenden. 
 
Som vuxen hamnar man inte i den situation som Felix befann sig i. Som vuxen har man pengar och makten att själv välja om man ska köpa en glass eller inte. Vi måste istället bestämma oss för att stå emot, och hur skönt vore det inte om någon annan emellanåt kunde fatta de här besluten åt en? Det gäller helt enkelt att ha i åtanke att en påse godis kommer få dig att vilja köpa en till, och sedan en till och hux flux har man hamnat i en ond cirkel. 
 
Mitt bästa tips när man blir extremt sugen är att försöka analysera känslan. Är det verkligen så att jag är sugen? Jag kanske bara törstig/hungrig? Istället för att köpa godis kan man då köpa en macka, en frukt eller en smoothie. Nu säger jag inte att man inte ska unna sig en sockerbomb ibland, man är ju inte mer än människa. Jag säger heller inte att det är superlätt att stå emot sockersug eller att jag själv alltid tänker förnuftigt och går in på Pressbyrån och köper en banan. Men det är någonting som helt klart är värt att kämpa för, inte minst för hälsas skull! 
 

Kommentera inlägget här :