Hello!
Är det bara jag som börjat känna lite ångest över att sommaren snart är slut? När jag var liten satt jag och räknade ner dagarna till skolstarten vid den här tiden på året. Jag kan komma ihåg att man kände en blandning av glädje och missnöje över att skolan snart skulle börja.
Jag har dock inte tänkt berätta om mina känslor inför skolstarten, utan om något som är väldigt aktuellt, och har varit under en väldigt lång tid.
Ni vet vad det första man alltid skulle göra var när man kom tillbaka efter ett sommarlov? Och nu syftar jag enbart på hur det var under låg- och mellanstadiet. man sedan kom tillbaka till skolan brukade läraren/lärarna alltid vilja att man skulle berätta för klassen vad man hade gjort under sommarlovet, eller visa upp ett föremål som man har med sig som minne, som symboliserar något av det man gjort under sommaren. Vissa elever har med sig snäckor från någon exotisk strand eller från en strand på exempelvis Öland, Gottland eller dylikt, medan vissa barn inte har något att visa upp. Nu menar jag inte att det nödvändigtvis behöver vara tråkigt att vara hemma på sommaren. Många har sjöar, hav och simbassänger runt omkring där de bor och man kan cykla och köpa glass, umgås med vänner och familj utan att lägga stora summor pengar på exempelvis resor. Å andra sidan ska vi inte glömma bort att barn ofta har en tendens att jämföra sig med andra. Man tycker ofta att andra har snyggare sovrum, roligare föräldrar, färre regler, finare kläder etc. Att man generellt sätt har mindre perspektiv på saker och ting och generellt sett även en skevare världsbild, bidrar till att man lättare jämför sig med andra, och då ofta andra i ens egen ålder som man har någon form av relation till.
Jag tycker att det är så sjukt orättvist att vissa elever ska behöva återvända till skolan med en klump i magen. Känna att man själv, i jämförelse med vissa av ens klasskamrater, inte kommer ha någonting spännande att berätta om. Vet ni vad mer som är upprörande? Att både barn och föräldrar riskerar att drabbas av ångest inför sommarlovet, just för att man som förälder har vetskapen om att ens barn riskerar att känna sig utanför om hen/de inte känner att de har råd eller möjlighet att göra samma saker som många andra. Som förälder vill man alltid göra allt man kan för att ens barn ska må bra.
Det bästa med sommaren är också det värsta.
Jag läste nyligen en artikel, skriven av Maria Ehlin Kolk (2016-07-31), som publicerades i Aftonbladet. Rubriken löd: "Semester: något barn leker när inkomstklyftorna ökar."
Följande är tagit direkt ur artikeln:
"- Vi lekte semester.
Så säger 11-åriga Fahima Ali när hon beskriver Stadsmissionens kollo-verksamhet för dem som inte har råd.
För många barn är "Den blomstertid nu kommer" på skolans sista dag ett startskott för nya äventyr. En sommar fylld av resor, lek vid sommarhuset och en paus från vardagen väntar. Men allt fler barn får inte byta miljö under sommaren. När andra tar med snäckor från Medelhavets stränder eller stenar från sommarstugans sjö har de inget nytt att visa upp på höstterminens första dag. Och orsaken är ökade klasskillnader."
För att minska den press många barn, och även föräldrar, kan uppleva inför sommaren, är att man i skolan inte ska behöva känna sig tvingad att berätta om sitt sommarlov. Det är klart det kan förefalla som en mjukstart att skriva och berätta om vad som hände under sommaren, men det finns många andra bättre sätt att introducera läsåret på. Varför inte berätta om sina förväntningar på det kommande läsåret och sedan diskutera med klassen. Det skulle enligt min mening vara både mer relevant och lärorikt. Man kan inte trolla bort alla orättvisor som finns i samhället, och man kan heller inte säga en ramsa på fem ord som får klasskillnaderna att minska. Men man kan välja att fokusera på sådant som både är mer relevant, och inte väcker ångest. Att blicka framåt inför det kommande läsåret, är även viktigare än att sitta hemma på sitt rum och försöka bestämma sig för vilken snäcka man ska ta med sig till skolan och visa upp för klassen.
Som liten förstår man inte innebörden av varken klasskillnader, inkomst eller inkomstklyftor. Det enda man har vetskap om, är vad ens vänner och klasskamrater berättar.
Tänk att det bästa med sommaren också kan vara det värsta..
