Hello peps!
Ni vet känslan av att aldrig vara helt nöjd? Att man ständigt tänker att förändring skulle göra gott. Under hela mitt liv har jag velat ha långt hår. När jag var yngre minns jag att mitt hår aldrig ville växa ut, vilket på den tiden kändes som en katastrof. Never mind. När jag började i 8/9:an började håret växa på riktigt och jag fick äntligen till den längd jag alltid velat ha. Att jag nu gått och tröttnat på mitt långa halvtråkiga hår känns ju nästan lite förödande..
Nu tänkte jag iallafall bege mig till frisören så får vi se hur resultatet blir!
